Det luktar mysigt, varmt sovrum

Inga nytvättade lakan luktar men tryggheten och tystanden sätter sina spår även i luktsinnet!

Att krypa ner i värmen, stänga av alla sinnen och bara vara. Sova bort alla känslor en stund, stänga av alla ljud och vara helt själv!

Att vara helt själv har alltid varit starkt hos mig, jag har alltid trivts i mitt eget sällskap. Faktiskt så länge jag kan minnas. Jag älskar även att vara runt andra, men ju mer jag är det ju mer behöver jag vara ensam. Ett av dom dom största behoven jag hade under min utmattning var just ensamhet. 

Direkt ngn annan människa kom in i ett rum så kom en energi in i mig som blev rörig.

Jag kände av ett fotsteg och kände av krav, ångest och dåliga vibbar.

Jag kände av andra människors fart och fläkt, idéer och framåtanda.

Jag orkade inte andas in deras energi, jag kunde inte vara i den.

Den åt upp mig, jag klarade ju inte ens av min egen energi!

Jag hade i så många år stängt av mina egna behov och levt genom andras beröm och uppskattning så jag hade lixom glömt av vikten av att ta hand om mig. Inte ta hand om alla andra och allt annat!

Alla nålar som föll skulle jag plocka upp. Alla känslor hos andra räddade jag och tejpade ihop.

Alla bokade måsten, måste jag ha kontroll på.

Att leva så år ut och år in var inte min melodi, jag trodde att det var det! För när jag var mitt uppe i det ruset så kändes allt pirrigt, energifyllt och stimulerande! Hela min duktighetsprinsessa dansade och den som matade henne mest var jag.

Jag matade henne med mer uppgifter, uppmuntran, hejarop och löften om bättre tider. Jag ljög för henne så många år, det var så extremt lätt då hon gick på allting. Så lögnerna var lixom inga lögner utan även dom kämpaglöd och hejjarop! 

Du fixar det! Du fixar allt! 

Allt var rörigt och den enda gången det röriga blev tyst var när jag sov. Då sov både duktighetsprincessa men även lögnaren! 

I många år hade jag gått på den berömda väggen, jag hade gått runt den, klättrat över den, vilat mot den och hoppat över den. 

När stegen rakt in i den berömda väggen brakade totalt, när väggen bara ledde mig rakt in i den vart jag än tittade så var dessa lukter i det trygga sovrummet den enda drömmen jag hade.

Jag drömde om doften direkt jag inte var där. Klockan tickade och för varje minut som jag inte var på plats i tryggheten så växte drömmen bara starkare och starkare. Att få sova exakt varje minut var mitt mål i allt jag gjorde.

Volymen var hög på stereon i bilen och snabbt var jag där och stängde av! Ljudet ekade i mina öron och störde tankarna på drömmen. Ljudet störde det enda jag ville tänka på.

Tallrikarna skramlade och diskussionerna gick höga in genom öronen men dom gick aldrig ut. Allting fastnade i mitt huvud och blev som den högsta volymen du kan tänka dig! Det skramlade o bankade och små barnmunnar rörde sig, jag hörde ingenting och det enda jag ville göra var att fly till min trygghet! 

Fly från dom jag älskade till min egen bubbla.

Trevliga snygga välmålade läppar och välkammat hår! Vin i glaset och skratt från hjärtat. Härliga vänner som ger och ger och ger! Av sig själva till mig och till alla andra. Men jag kunde inte ta emot, jag duckade varje gång jag fick vara med i deras gemenskap. Jag orkade inte med mer energi. Jag ville vara till min egen doft av trygghet!

Jag är inte där nu, jag har hittat ut från doften. 

Nu idag på morgonen var det små varma fötter som sparkade mig i magen. En varm rygg som doftar ljuvlig 2-åring! En varm kram och en skratt och en fråga om vart gummit(tuggummit)tagit vägen? 

Drömmar som känns stora, pirriga och energigivande finns i hela min kropp och värmer mina tankar och får mig lugn och trygg. Jag är precis där jag ska. 

Livet lever och livet tar olika vägar. Men jag glömmer aldrig när sängen var min enda dröm!