Det var en gång en mamma...

Det var en gång en mamma, pappa och 2 små barn som bodde i ett hus en liten bit utanför en stad i Norrland. 

Mamman var inte riktigt i balans. Hon var trött, irriterad och fattade inte riktigt varför hon gick upp så mycket i vikt och varför hon hade så ont i huvudet.

Men det fanns inte utrymme att lägga fokus på det mer än att skärpa till sin kost och träna mera. Det var medicinen, som absolut inte hjälpte.

Mamman tänkte att det var nog för att mamman tränade för lite och slarvade ibland med tiderna på maten. Så det var bara att skärpa till sig ännu mera. Hårdare fokus på det så då jäklar skulle det gå.

Små krämpor hade mamman haft i många år men det fanns inte tid till återhämtning och att ta tag i allting. 

Alla hade ju sina bekymmer och det var ju inte så farligt. Full fokus framåt var mammans melodi. Mamman hade ingen tanke på att återhämtning skulle vara medicinen. 

Tiden gick till att ta hand om allting annat än mamman. Barnen skulle må så bra som möjligt, tvättkorgen skulle alltid vara tom och golven ordentligt städade

Jobbet skulle skötas exemplariskt och du kan gärna kalla henne en riktig prestationsprinsessa, för det var precis det hon var.

Mamman hade koll på allt och skötte allting exemplariskt!

Det mamman även var väldigt noga med att ha full koll på skolmöten och alla andra aktiviteter som familjen skulle ha. Mamman kunde inte släppa kontrollen till någon annan utan mådde som bäst när hon själv hade full koll på allting både på jobb men även privat.

Det var lättast så. Pappan behövde inte ha koll på någonting, för hade han det så var ändå mamman in och petade i allting. 

Mamman var en fantastisk mamma men något hade börjat gnaga i henne som gjorde att väldigt ofta så brast orken, hon behövde vila alltmer och ville ha det tyst, det var väldigt svårt eftersom hon hade småbarn.

Sömnen var inte så noga för mamman eftersom det var en bra tid att sortera tankar, komma på idéer göra klart saker på jobbet som ej hade hunnits med på dagen.

Det var även tyst på natten och det var ju så effektivt att göra saker man inte hunnit med på dagen då.

Mamman var en perfekt mamma och en perfekt anställd. 

Mamman insåg som sagt var att nätterna var den bästa tiden för egentid, men snart blev även nätterna stress och oro. Mamman bearbetade allting som ej hanns med på dagarna, mamman planerade in möten men mamman blev även stressad för att hon inte sov.

Hur skulle hon orka upp med barnen och hinna göra sig i ordning till jobbet samtidigt dagen efter?

Det var bara att stiga upp i tid. 

Sena nätter och tidiga mornar fick bli lösningen, och det löste sig automatiskt för mamman eftersom hon inte alls kunde sova. 

Mamman lyssnade inte på att hon behövde ta hand om sig själv utan gasade vidare med sin höga nivå på träning, när hon nog hellre behövde vila. Hon aktiverade sig mer och mer för att undkomma andra symtom som hon hade. 

Några av symtomen mamma hade var ju som sagt var viktuppgång men det var även huvudvärk, sömnbesvär, problem med minnet, ångest, ork, energi, ständiga förkylningar, enorm oro, värk i lederna för att bara ta upp några. Mamman hade fler symtom än så! 

Allt mamman gjorde och la sina vantar på mättes i prestationer. Det var både jobb, träning, mat och mammaprestationer.

Mamman såg det inte då men nu när mamman läser sin saga ser mamman det så tydligt. Mamman gjorde allting för alla andras skull och väldigt lite för sin egen. Och när mamman gjorde saker för sig, så kunde mamman inte göra det i ett lugnt tempo utan skulle prestera även där.

Prestationsprinsessan följde efter mamman vart hon än gick. Du ska veta att det finns inget vackert vitt skimmer över den här sagan i mammans liv. Mamman försökte under så många år hålla den vit, utan att vara medveten om det.

Men till slut brakade det.

Mamman gick in i en jobbig verklighet som hon var tvungen att ta sig igenom. Eller hela hennes familj var tvungna till det, för sagan innefattar hela familjen. 

I den jobbiga verkligheten behövde mamman vila mest hela tiden, mamman blev arg när det skreks och var höga ljud, alla apparater behövde vara av när mamman kom in i rummet, mamman ville inte gå på fest eller möten och gjorde hon det behövde hon sova i 100 år.

I den nya verkligheten handlade det om att överleva inte om att leva. Dom enda orden som mamman orkade uttala var:

>>>Jag behöver vila, jag orkar inte och kan ni vara tysta.<<<

Mamman var fast i sitt eget sovrum och där ville mamman vara. Hon ville ingenting annat. 

Men det fanns förväntningar och krav på mamman även i hennes utmattning. 

Mamman skulle hitta återhämtning, gå i behandling, börja arbetsträna, ha kontakt med arbetsgivare och vara en bra mamma mitt i denna cirkus.

Mamman sprang på massa möten som hon innan sin utmattning skulle ha blivit utmattad av. Mamman orkade ju inte möta folk, men på möten skulle hon.

Det var vårdcentralen, kurator, sjukgymnast sen skulle mamman även börja stressrehab och det var helt utmattande. Mamman försökte hela tiden göra som alla sa till henne och prestationsprinsessan hade inte släppt sitt grepp. Hon var kvar i mammans skor. 

Mamman fick ingen bra stöd men tillslut insåg hon att hon måste ta kontrollen själv. Försäkringskassan kommer fortsätta piska, stressrehab ville mamman skulle följa deras plan och arbetsförmedlingen skrattade åt henne när hon ville ha ett nytt jobb.

Mamman behövde säga ifrån och ta kontrollen, men det orkade hon inte. Så mamman började leva i sin egen värld och insåg ganska snabbt att ingen behöver veta exakt vad mamman gör, bara hon gör det som är bra för henne. 

Mamman gjorde sina övningar hon fick på sina villkor, mamman gjorde dom inte enligt ett upplägg hon fått utan insåg att för att hon ska bli frisk måste hon följa sig själv. Mamman slutade berätta allt in i minsta detalj för alla hon mötte.

Mamman lät kvinnan på försäkringskassan köra sitt race och när hon pratade så andades mamman och tänkte att jag gör som jag vill ändå.

Mamman behövde inte redovisa allting för henne. Målet var desamma och det vara att mamman skulle bli frisk. Men hon kände inte mamman utan följde ett system som inte passade henne.

Du kan tänka dig försäkringskassans reaktion när mamman kläckte hennes tankar om att bli egen företagare. Eller hur stressrehab bad henne att tänka om när hon tog upp tankarna, för det var mamman tvungen att göra tillslut. 

Mammans berättelse är inte slut här. I del 2 berättar mamman hur hon började må bättre, så bra att hon fick frågor vad hon gjort och hur hon så smått började fundera på att starta eget.

Det var inte lätt och det krävdes mycket av mamman men framförallt krävde det att mamman tog hand om sig själv på bästa sätt.

Vill du ha mammans minikurs där hon beskriver sina 7 framgångsnycklar för ett lyckligt liv? De sju områden mamman var tvungen att ta hand om för att hitta tillbaka. Registrera dig här så kommer den till din mail!