Hur är mitt liv efter min utmattning?

Jag får ofta frågan om hur livet är för mig nu efter utmattningen.

Och jag tänkte berätta för dig hur det verkligen är för mig. Jag faller inte tillbaka, inte idag och gjorde det faktiskt inte heller i början på min resa.

Alltså i början när jag började må bättre. Jag hade absolut “sämre” dagar, men jag såg dom inte som återfall utan jag såg dessa dagar som påminnelser att backa och inte glömma återhämtningen.

Det jag lärde mig av det det var att återhämta mig i tid. 

Ta hand om mig varje dag och att på riktigt inte bara rusa utan att stanna upp.

Det låter kanske enkelt för en del och super svårt för en del. För mig var det en utmaning men när jag väl fick till det som funkade för mig så blev jag nästan beroende av känslan och jag blev inte heller rädd för mina återfall. '

Jag visste då vad jag behövde göra och tillslut lyste återfallen med sin frånvaro pga att jag började ta hand om mig varje dag.

Det gör jag fortfarande.

Arbetsträna

Jag bestämde mig väldigt fort att jag absolut inte skulle börja arbetsträna på min dåvarande arbetsplats, jag förstod att min arbetsplats inte skulle ändras och att allt arbete för att få till arbetstider, resor och allt annat skulle vara mitt ansvar.

Att göra en förändring på mitt dåvarande arbete skulle vara omöjligt och både jag och min dåvarande kontakt på stressrehab i Umeå märkte att så var verkligen fallet.

Jag förstod att om jag skulle gå tillbaka till mitt arbete skulle jag snabbt vara tillbaka i min utmattning, och den hade jag varit i många år och jag var verkligen på väg ur. Jag ville inte tillbaka.

Min kontakt på stressrehab var en ängel i det fallet, hon var stenhård och förde min talan. En talan som jag just då inte riktigt hade mot min arbetsgivare. 

Jag började arbetsträna hos en kompis till mig på hennes hudvårdssalong, jag är hudterapeut i början så det var super bra.

Jag hade då en tanke av att bryta mönster, styra min tid själv och verkligen lyssna på mig.

Det gjorde jag också.

Vi gick emot försäkringskassan och alla andra råd hit och dit. Vi lyssnade på mig och jag styrde fullt ut hur min dag skulle se ut. Jag träffade folk i ett lagom tempo, kunde anpassa mina tider hos henne, vila när jag behövde.

Jag fick en fast rutin utan stress, jag jobbade mer dom dagar jag kunde och mindre andra dagar. Precis som jag ville ha det och precis som jag behövde. Då började ett frö att sås hos mig. Det var exakt på detta vis jag ville leva. Jag ville styra mitt liv helt själv.

Jag ville börja och sluta jobbet som jag ville och jag ville ha kul och brinna för det jag gjorde. Leva i min dröm, jobba med att hjälpa människor. Men jag visste inte riktigt hur. Jag hade inte hittat nyckeln.

Men nu började det faktiskt gå upp för mig att det var möjligt.

Jag började få en tro och en inre styrka i mig började komma tillbaka. Vi, jag och min vän började fundera på vad vi skulle hitta på ihop. Vi var lite galna och tyckte att allt var möjligt.

Min energi var såå mycket bättre och min hjärna hade börjat komma tillbaka. Den hade vart nollad under flera år men nu kom det idéer, tankar och lösningar. Saker började gro och lågan hos mig kom sakta tillbaka. Hur var det ens möjligt?

Jag trodde ju faktiskt att min enorma hjärntrötthet var för alltid. Att jag hade utvecklat nån sorts hjärnskada som inte skulle komma att bli bättre. Jag skulle få leva på detta vis år ut och år in...

Våra idéer ledde in oss i olika projekt

Vi kollade på alternativ att ta in ett eget ekologiskt hudvårdsmärke, det var både krångligt och dyrt och hade gjort att vi fått jobba häcken av oss. Det var inte det vi sökte.

Vi drog igång ett projekt med en ekologisk låda och fick snabbt prenumeranter men insåg att vår sak blev att jaga leverantörer, packa lådor, hålla lager och skicka påminnelser på fakturor inte heller var vår dröm.

Vi började kika på att göra vårt egna mineralsmink, ett ekologiskt sminkmärke från Umeå. Men oj oj oj vilket projekt, ville vi vara fast i det? Vi sökte frihet, styra vår tid, vi sökte inget lager och vi sökta inget krångel. 

Det var inte det, vi kunde inte knäcka nöten. Vad skulle vi hitta på ihop?

En dag frågade min underbara vän, vad har du gjort?

Hon hade märkt att under denna tid så hade något ändrats, precis som jag så hade hon sett att jag hade börjat komma tillbaka. Jag som alltid haft idéer, lösningar och galna drömmar.

Jag hade börjat bli pigg, fått upp energin, fokus var på plats och det viktigaste av allt jag hade framtidsdrömmar igen.

Inte framtidsångest som jag hade haft under flera år, utan underbara framtidsdrömmar. 

Jag berättade lite smått om vad jag faktiskt gjort. Jag trodde faktiskt inte på det själv, men det enda jag hade gjort var att efter många om och men och ren övertalning hade börjat med vitaminerna och mineralerna vi jobbar med idag.

Det var helt sjukt faktiskt, att lite vitaminer och mineraler kunde göra sån skillnad. 

För mig var det en otrolig nyckel. Jag hade gjort allt, men jag hade ändå haft kvar en otrolig utmattning i kroppen och knoppen.

Jag hade lärt mig säga nej, ta pauser, bryta negativa tankar, jag promenerade utan krav, jag mediterade, låg på spikmattan...jag gjorde allt jag mådde bättre av men jag hade ändå kvar sån otrolig utmattning i knoppen.

En utmattning som jag trodde att jag alltid skulle få leva med. 

Det som gör att jag inte faller tillbaka idag är att jag tar hand om mig under dagen. Att jag idag brinner för det jag jobbar med, att jag styr mitt liv helt själv, att jag kan säga nej, att jag värdesätter tid för träning men även återhämtning.

Jag har kvar en sak från min utmattning. Den saken kommer jag alltid få ha kvar det vet jag för den har jag haft hela mitt liv. Men det blossade upp och blev så sjukt jobbig under min utmattning, den blev lixom “starkare” och hemsk.

Det var min enorma ljudkänslighet. Jag har svårt för skrik och bullriga miljöer. Jag kan ha svårt för mycket människor. Men jag tänker vem har inte det? 

Jag är ju bara en helt vanlig människa. Jag har även alltid haft det så och jag är ju faktiskt en riktig skogsmulle. Det ska man inte glömma Att komma tillbaka från en utmattning

En av mina drömmar är att hjälpa kvinnor i samma situation som jag var i, hjälpa dig i utmattning eller du som känner att du är på väg dit att ta dig därifrån.

Jag erbjuder idag personlig rådgivning till dig i utmattning. Läs mer här!

Kärlek/Johanna